Igår kväll gick jag ut i trädgården och tittade upp mot den svarta himeln och alla stjärnorna. En obeskrivlig känsla vällde upp inom mig. En känsla av att vara liten och sårbar. Vad kan en liten varelse som jag åstadkomma i en värld som denna? Vad har jag som är speciellt? Det känns bara jobbigt när man hamnar i en sådan här situation med frågor som ännu saknar svar.

Har någon känt likadant?