Hejhej, kan börja med att säga att allt är skit så det är nog inte ens värt att läsa det jag skriver.

Jag är så jävla trött på att bråka med dig mer om andras problem, det är inte första gången nu som vi blir ''ovänner'' pga andras jävla problem som dem inte kan lösa själva som rediga människor! Alltid är det närastående till oss och vi börjar tjafsa och allt går åt helvete. JAG ORKAR INTE! Fan, vad vi suger. Vi måste sluta att lägga oss i massa skit som inte rör oss, bägge två. Trots att det var din närastående (som jag så fint uttrycker det) som hotade min och latade sig, började allt skit från början till slut.. Blaha blaha. Men så bra att du också har tagit ditt förnuft till fånga och bestämt dig för att dissa mig som kompis över en sån otroligt LÖJLIG sak. Underbart! Väx upp. Allihop.

Alltså, jag har försökt hålla hårt i de få vänner jag har/haft sedan grundskolan men hur jag än försökt så har det inte lyckats. Vi har alla glidit ifrån varandra, alla skaffade sig pojkvän och då blir ju han viktigast osv osv (erkänner mig själv skyldig)  - och ni har alla glidit ifrån mig mot en mer 'spännande' värld som jag helst håller mig utanför, vilket ni tydligen inte har fattat varför eller ens brytt er om - och det började (ofc) redan när jag gick i Kalmar. När jag började här så kände jag direkt att allt var förändrat och att inget kunde bli som förr. Ni verkar tro att jag inte kan vara utan Tom för en sekund, att jag inte vill ägna tid åt någon annan männsika på denna jord än med honom! -.- Det måste vara så, eftersom ni slutade umgås med mig (och detta var innan vi blev ovänner) och bara umgicks utan mig. Kul, kul. Och ja, man trodde att man hade sanna vänner som brydde sig om en men ack så fel man hade. Faktumet att ingen pratar med mig om våra problem är ju också underhållande. Ingen bryr sig så varför skulle jag göra det? ''Häng med på lördag! Aaa men jag ringer dig då!'' Ingen ringde. Sa du det bara för att vara vänlig mot mig? Tack för den vänligheten men den klarar jag mig bättre utan.

Och ja, så till mitt andra lilla (enorma) problem. Jag vet inte om det är till någon nytta för mig alls att gå mediainriktningen när jag inte ens vill jobba inom media. Media (Fotografering, redigering och att skriva) är bara ett intresse för mig, inget som jag vill arbeta med. Jag vill bli lärare och är helt säker på det! Vad ska jag då göra? HMM! Byta inriktning? Det är nog liite försent kanske, plus att om jag skulle få byta nu så skulle jag ligga efter som en jävla snigel på ett 2000-meterslopp med tigrar som motståndare (ungefär) och jag orkar inte ta igen massa som jag missat. Det blir som en jävla repetition från förra året då jag bytte bort mediaprogrmmet på lars kagg mot samhällsprogrammet här i Oskarshamn och det orkar jag inte med. Då blev man bemött av en viss älskad sh/hi-lärare som sa åt mig att jag skulle ha prov om 3 dagar. Vilket välkomnande till Oscars! -.- Så ja, jag får väl genomlida några år på komvux efter gymnasiet och småjobba lite till och från samtidigt innan jag kan söka in lärarlinjen på högskolan. Fast först måste jag ju ta reda på betygen som krävs med.. O well! Shit happens men så får det nog bli. Puh, då var det löst.


Aja, nu har jag skrivit av mig lite i alla fall.

På återseende.



/Xoxo Adine