Man vaknar på morgonen, klär sig och sminkar sig bra. Känner att det kommer att bli en underbar dag och hoppas att de andra kommer att vara pigga och glada, precis som jag. Under dagens lopp förändras dock de glada känslorna mot mer sega och trötta känslor. Det blir värre och värre. När man väl kommer hem somnar man i några timmar på sin säng, orkar inte läsa mer filosofi eller psykologi trots att läraren bara säger: "Detta måste ni kunna, detta måste ni förstå nu". Orkar inte pressa sig själv mer, orkar inte ta på sig mer ansvar eller fler uppgifter.

Jag vet inte hur många gånger jag läst läxorna, jag vet inte heller hur många gånger jag dumförklarats på lektionera för att jag inte än förstår och nu ger jag snart upp, tror jag.

Det var min dag det, men för en gångs skull var inte lockarna i mitt hår platta!
*tummen upp för det!*